Gym = Euphoria

Det var då det sjukaste, jag kan inte förstå det själv ens en gång. Idag har jag varit på jobbet 12 timmar, det har varit riktigt skoj. Vi hade alla befarat den väldiga lastbilen som skulle komma med 19 lastpallar med varor idag. Den kom och lastade av 19 pallar med varor, och 7 timmar senare var alla pallar tomma och allt på sin plats. Nu är butiken redo för öppning. Imorgon är det invigning. Hoppas det kommer lite folk iaf. Det har varit väldigt jobbigt men samtidigt riktigt kul att vara med om det. Jag diskuterade en sak med Ivan att om de frågar oss om vi vill öppna en till butik nånstans så är det klart vi gör det, för det har varit slitigt men det har funnits nåt att göra hela tiden. Top notch!
Det enda jag inte vet nu är hur många timmar jag får på jobbet, förhoppningsvis 24 eller 30, jag menar, jag jobbar bra, jag vet vad jag gör men jag vet inte hur chefen ser mig. Och det faktum att hon aldrig säger nånting är läskigt, hon påpekar de saker som vi gör fel på en gång, men hon påpekar de saker vi gör rätt när hon känner för det. Därför är det svårt att veta vad hon tänker när hon tänker det.

Jag har inte rakat mig på jättelänge, jag känner mig äcklig, men jag ska gå upp i tid imorgon, duscha, raka mig, göra mig vacker... Jag behöver kanske inte ens göra mig vacker, jag menar, jag är ju vacker redan. *tänker på mig själv*

Självförtroende... Är det nån som har det? För inte så länge sen så blev jag så trött på en person pga. hennes extremt kassa självförtroende som jag spenderat timmar med att försöka förbättra genom att säga upplyftande saker. Hon har bara aldrig fattat nånting även fast jag sagt med klartext. Jag kunde bara inte ta nå mer av hennes dåliga självförtroende, som trots mina försök bara verkade bli sämre. Jag fattade inte det. Jag ville bara be henne dra dit den röda saken med treudd och svarta horn lever men det gjorde jag inte. Jag bara bad henne att hålla sig till sanningen. Kan man hålla sig till sanningen mår man bättre själv, man får bättre självförtroende bara av det, det var inte så länge sen jag insåg det men det är värt att hålla sig till sanningen just för att få extra självkänsla.
När jag var yngre hade jag världens sämsta självförtroende, jag var fet, jag var mobbad, jag passade ofta inte in, eller det var iaf vad jag tyckte när vi spelade fotboll eller nån annan sport. Jag var aldrig bra på fotboll för jag sprang inte fort och jag var feg så när jag väl fick bollen så för att inte bli omkullsprungen av nån bättre och tåligare så sparkade jag bort bollen och då klagade alla på mig för det. Det är minnen jag har, mår inte dåligt av dem längre, men den jag var då är fortfarande en del av den jag är idag. Jag var som sagt fet, jag blev bara fetare och fetare. I mars 2003 såg jag på vågen att jag verkligen måste göra något, att det inte kunde fortsätta på samma sätt. Den tanken kombinerad med visa ord från en tjej som jag tyvärr inte har kontakt med längre förändrade allt. Det hon sa var:
"När du tittar dig i spegeln, titta lite extra tills du ser glimten i ditt öga, tills du ser nånting med dig själv som du gillar, och le." Jag tyckte det lät vansinnigt men jag gjorde det. sen dess har jag mått skitbra, jag är fortfarande inte smal, jag är väldigt överviktig men jag ser bra ut iaf. För jag har kvar glimten i ögat, jag har kvar en mental bild av den första gången jag såg den glimten i mitt öga.
Jag mår bra, jag är inte modellsnygg, jag är inte nån ängel, men jag vet att jag är älskad av många för den jag är. Det ger mig bra självförtroende, och jag tror verkligen på mig själv.
If you don't believe in yourself, no one else will either.

If life were as beautiful as a dream you wouldn't have to spend each day thinking:
When am I gonna wake up from this nightmare? /El Nen