Ensamt..

Nu har Peppe åkt hem och juni drar sig mot sitt slut...
Jag vet inte riktigt hur man bor ensam längre. Idag har jag städat lite, plockat lite med saker och ting. Det känns bara så tomt att inte ha nån att prata med hela tiden.
Juni 2009 kommer jag aldrig glömma. Det har varit en av de bästa månaderna i mitt liv.

I request for the highest of fives!!!

Ses snart igen dock...

Per-Olov!!! *låter som en kvinna i medelålderskris med stämbandsinfektion samtidigt som jag skakar på benen, sticker ut pekfingrarna för att hålla balansen och rör mig i sidled*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0