Morgonen kommer...

alltid när man inte vill ha den...

Imorse drömde jag en dröm som jag kommer ihåg nästan till fullo, och den kändes så verklig.

Jag var i västerås, jag hade varit på skolan och så var jag på väg till tågstationen för att jag hade lite tid att slå ihjäl innan bussen skulle gå. När jag kom ner till tågstationen så kommer en buss från Uppsala samtidigt och vem går av om inte Caroline. Jag går fram till henne och säger hej och hon svarar med ett hej sen går hon därifrån. Och jag ba: "VA?"... Hur som helst så ser jag henne gå och möta nån kille som är mer än 2 meter lång och har en mask på sig, liknande sån där klassisk maskeradbalsmask. Hon möter honom och står och gullar med honom lite. Så när jag går på bussen till Eskilstuna så kommer de springande lite efter, busschauffören stannar och de får hoppa på iaf. Jag satt där på bussen och tänkte att det är väl bra att hon hittat nån men hon borde ha hittat mig. Hur som helst så kommer vi fram till Eskilstuna, de ska samma väg som jag och går till OKQ8 nästan i årby och sen går de in i en trappuppgång på andra sidan gatan. Jag går hem, byter kläder och så går jag ner på stan igen, jag ska på konsert. Så när jag går ner mot stan igen, kommer de ut från den trappuppgången precis när jag går förbi så jag får se dem igen. Den här gången struntar jag i att han är närvarande och jag går över på andra sidan och går bakom dem. Vi går ner mot stan och går över bron och på andra sidan så tar jag hennes hand, killen märker inte det, och så vänder jag på henne så hon står vänd mot mig, sen pussar jag henne lite lätt på läpparna. Hon pussar tillbaka. Då tittar jag mot killen och ser ut som ett frågetecken och hon säger: "Jag ville bara se vad det tog för dig att verkligen göra nånting åt dina känslor." Så det hon hade gjort med den här killen var att hon hade gjort mig galen och fått mig att inse att jag inte bara kunde titta på längre. Så han var bara en del i ett spel så att säga. De skulle också på samma konsert som jag men när vi kommer dit sätter sig killen på en stol ganska direkt innanför dörren, jag vandrar nerför trapporn hand i hand med Caroline och så sätter jag mig där det känns bra. Och då tittar hon på mig för ett ögonblick sen går hon ner mot scenen, för hon är ju faktiskt medverkande såklart. Vilket inte jag visste innan. Men när det visade sig att det var så så bytte jag plats så att jag kunde ta kort. Första numret i konserten var ett dans- och sångnummer som var det sista numret i drömmen.

Detta var den första drömmen jag drömt på länge, som jag dessutom kan komma ihåg.
Jag vaknade, skickade ett meddelande till Caroline och sen somnade jag om och sov två timmar till =)

Ha en bra dag för det ska jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0